11. When it's wrong but feels right

 
Fuck...
"Förlåt" säger jag bara och ger honom en snabb oskyldig blick. Då märker jag att han inte har tröja. Jag måste verkligen gå! Jag tar ett steg bort från honom men en stark hand tar tag om min handled så att jag blir tvungen att vända mig om. Som jag trott var det Justin och han tittar på mig med ett par nästan busiga ögon.
"Varför så bråttom?" säger han med ett leende och jag märker direkt att han inte är nykter alls. Jag vet inte vad jag ska svara. Om vi varit ihop skulle jag bli ganska irriterad och sagt Justin.... Men nu är mina läppar som ett streck.
"Kom" säger han precis med samma tonfall Tyra haft innan när vi sprungit mot dansgolvet där jag står just nu.
 
                                            " C o m e  o n "
 
Jag känner igen det där tonfallet. Det betyder=inte bra men ändå blir jag tvungen att följa efter honom. Men vart är hans flickvän? Borde hon inte vara här? Desto mer jag tänker på det desto mer vill jag härifrån. Dirkret försöker jag slita mig loss men hans grepp blir bara hårdare så jag ger upp och småspringer efter honom som går ovanligt långa, snabba steg. Den här gången kliver många undan när vi joggar fram. Förut hade alla struntat i mig och några ställt sig i vägen för skojjs skull.
När han stannar står vi fortfarnade på dansgolvet. Jag fattar inte varför han fört mig hit, gud, han borde vara väldigt full. På tal om full ger han mig en shot och dricker upp sin egen i ett svep. Jag testar den och gör direkt en grimas. För stark för mig. Men jag tvingar i mig allt ännu en gång ikväll. Nu blir jag mer yr än förut men på ett annat sett. Som om jag tappat sinnet. Som om jag var en fjäder som var fri och kunde göra vad den ville.
Min sjäv hade gått och en annan kommit in. En mer hardcore och pirrigare än den riktiga jag.
Shit....jag är också full. Jag hör hur låten ändras till en mycket mer ''piggare'' låt vilket får många att jubla. Även Justin och jag hänger med eftersom jag inte bryr mig längre om att jag är med någon som jag kännt men förrändrats och kan vara kriminell. Han skrockar och börjar dansa och innan jag vet ordet av gör jag det med. Musiken slingrar sig runt mig och tar över mina kroppsdelar. Jag och Justin. Det känns konstigt nog bra. Väldigt bra. Bättre än det borde. Jag känner mig bäst. Av alla tjejer på den här festen valde han mig. Nästan i alla fall. 
Sen gå han närmare, och närmare och granskar min kropp då och då från topp till tå. Sen kommer hans armar närmare, och närmare min midja och snart snuddar våra näsor mot varandra. Jag får en nyfiken känsla och fjärilar i magen. Så jag lägger armarna om hans nacke och han säger absolut inte imot. Istället flinar han. Utan att jag märker glider hans händer sakta, sakta ner och snart märker jag att dom inte är vid mina höfter längre utan på min rumpa. Jag tänker säga emot men det är försent. Just då tar han chansen när min mun är öppen att kyssa mig. Det blir inte en mjuk och härlig kyss utan en fylld av lust och kraft. Det är ''skönt'' men då kommer min själ tillbaka och vet att det är helt fel. Hysteriskt skjuter jag honom ifrån mig. Han ser på mig med ett förvånat leende innan jag tar sats och springer därifrån. Den här gången är han för långt bort från mig att stoppa mig. Jag kommer ut från dansgolvet snabbt och känner mig fort tryggare. Utan alla dessa människor.
Jag pustar trött ut och drar en svettig hand genom mitt hår.
Jag vill definitivt inte stanna kvar i det här knasiga huset längre. Jag ser Ryan och tänker fråga honom vart Tyra är men då hittar jag henne med hennes tunga långt ner i hans hals. Jag suckar irriterat och går härifrån. Ett stön flyger ur mig. Ett argt stön. Då märker jag stanken av alkohol. Och det kommer från  m i n  mun. Jag öppnar min väska och tar en minttablett. Antagligen kommer det inte fungera men jag har inget bättre alternativt.
Samtidigt fiskar jag upp min mobil och ringer taxi nummret. Jag behöver vänta i 20 minuter och då hinner klockan bli 9. Tiden går långsamt..tänker jag. Men efter en stunds väntan parkerar den vid ingången och jag hoppar in. Jag informerar adressan och hon nickar kort innan hon kör iväg.
Hon har kort nästan silvrigt hår och solglasögon på även fast det blivit ganska mörkt. Hon har även en kavaj på sig samt leopard leggins. Hon har även en mössa som är trasig vid kanten. Inte världens bästa look men jag orkar inte bry mig.
Det går fort och snart är taxin parkerad utanför mitt hus. Tyvärr måste jag betala den här gången och blir av med alla pengar jag hade med mig. Jag kommer på att jag glömt nycklarna så jag blir tvungen att ringa på. Men innan plockar jag upp min mobil ur fickan och klickar mig in på kameran. Jag vänder den så att jag ser mig själv och blir missnöjd med hur jag ser ut. Jag ser ut som ett monster. Hur kunde Justin gilla detta. Detta är inte mänskligt. Jag försöker rätta till mitt hår och makeup så bra som möjligt och blir nöjd med resultatet.
"Nu ser jag i alla fall inte ut som en utomjording." säger jag uppmuntrande för mig själv.
Mamma öppnar till slut och välkommnar mig med ett leende.
"Hejsan! Jag har sakn....men vad har du på dig?" undrar hon. Jag (som fortfarande inte är helt nykter) vet inte ens själv så jag säger. "Jag vet in...jag menar, jag lånade dom av Tyra när vi provade alla hennes kläder, måste ha glömt ta av den" räddar jag mig själv med ett brett oskyldigt leende. Som tur är tror hon mig.
"Okej då, men du måste ge tillbaka den imorgon, vi ska inte ha en sådan vulgärt i vårt hur" säger hon med en suck och jag himlar med ögonen.
"Kom igen, det var inte som om jag skulle på någon fest" ljuger jag muttrandes. Jag hör hur hon stampar iväg till köket där hon oftast brukar sitta eller laga mat som vanligt. Såklart springer jag upp till mitt rum och känner en lättnad rysning. Jag hade klarat det. Gått till partyt, slingrat mig förbi Justin, och sedan min mamma.
Konstigt att hon inte kände den starka lukten om mig men hon är antagligen för förkyld. Hon har varit det i nästan en månad och det har kommit och gått hela tiden. Hon vägrar att gå till doktorn efter hon bara tror att hon stör dem som har viktigare saker för sig och att det säkert kommer försvinna vilken stund som helst.
Först ryckte jag på axlarna men nu tycker jag att det är på tiden att hon borde åka dit.
Jag går till badrummet och känner hur mina ögonlock blir tyngre och tyngre. Jag har lust att lägga mig ner på golvet och sova i tusen år men istället tvingar jag mig själv att skvätta kallt vatten på mitt ansikte och ta på mig pyjamasen. Antagligen har sminket kletat ut sig på grund av sköljningen men det får jag fixa imorgon.
Jag tänker borsta tänderna men orkar verkligen inte så jag skippar det. Det är bara en kväll ju!
Sen faller jag ner på sängen i en djup sömn.

Så himla orolig för det här kapitlet asså. Känner mig obekväm till och med nu när jag sitter och skriver det här! I alla fall kommentera vad ni tycker, vill höra era reaktioner...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0