justinbieberstooryss.blogg.se

Desperat tittar jag på damen som jag fortfarande inte kan namnet på och hon pekar mot bordet där de sitter.

"Nu har du ju något bra att göra! Se så" hon nickar mot dom igen och jag suckar lågt men rätar på ryggen. Jag tar mitt block och penna medan jag går mot dem svettig i händerna.

Snälla gud snälla ber jag. När jag kommer fram märker dom mig inte eftersom de är helt inne i sin konversation.

Han sitter med två killar som inte har något hår nästan. En pratar och de andra lyssnar intresserat. 

"Ursäkta" harklar jag mig. Just den stunden känns det som om jag gjort världens största misstag.

"Nej men hej" säger en kille till höger, inte den som jag mött tidigare som var med Justin.

"Vad får det lov att vara?" undrar jag istället.

"Dig" säger den andra. Fortfarande inte den som jag träffat tidigare. Jag himlar med ögonen.

"Jag känner igen dig" säger äntligen den som var med Justin. "Eller hur?"

"Ja" svarar jag ärligt. "Var du med Justin?"

"Den där bögen" mumlar han och tar ett cigg.

"3 öl" svarar killen som ''flörtat'' med mig.

"Okej" säger jag och skriver ner det. När jag ska gå hindrar sama kille mig igen.

"Men du, du är aldelles för snygg för att gå runt i det här området. Det är farligare än du kan föreställa dig"

 

Hela skoldagen hade gått ovanligt segt. Jag hade varit ensam den mesta av tiden men ibland stötte jag på Eric men han hade varit med sina killkompisar, eller rättare sagt peddo. Jag hatade deras snuskiga blickar på mig. De äcklade mig.

Jag suckar och går mot toaletten samt tar av mig alla mina kläder för att kunna ställa mig under duschen. Jag låter det varma vattnet forsa nerför min kropp och slappnar av. När jag har tvålat in mig och är klar virar jag handuken om min kropp och en på mitt hår som jag tvättat. Om det skulle vara någonting jag gillade med mig själv så skulle det nog vara mitt hår. Bland annat för att det är lättskött men också för att jag hela tiden får komplimanger och kommentarer som ''Guh, jag önska ja hade så snyggt hår som du!''.

Jag smörjar in min kropp med body lotion och sätter på mig ett par mjukis byxor och t-shirt som redan ligger på golvet. Tröjan är gammal och sliten men är den som jag gillar bäst. Den är dock för stor eftersom den var från Eric. Han sa att hans farbror sålde tröjor så han gav mig en som födelsedagspresent för ett par år sen. Den är grå och har katt med en rosa mössa på den. Varför står jag och tänker på en t-shirt? Jag skakar på huvudet åt mig själv och plockar upp min mobil medans jag väntar på att håret ska torka tillräckligt. Jag har missar flera meddelanden från Tyra. Jag lyser upp och tittar igenom dom.

.....Vänta VA?

Har hon kontakt Ryan fortfarande! Jag får en dålig magkänsla men vill inte säga det till Tyra så jag väljer att inte svara alls. Tänk om hon är kär. Riktigt kär. Som jag en gång var med Justin. Jag har inte vart det efter honom. Visst har jag haft korta förhållanden med pojkvänner men inte som var på r i k t i g t  . Jag släpper mitt hår och kammar ut det och gör en slarvig knut mitt på huvudet och sen hör jag telefonen ringa, så jag springer ner för att svara.

"Hallå" hälsar jag som vanligt när jag svarar i telefonen.

"Hej Noelle!" säger mamma andfått.

"Hejsan mamma" svarar jag.

"Vill du jobba?" undrar hon hoppfullt.

"Vadå? Vart? Var är du?" rabblar jag.

"Min kompis på kontoret där jag jobbar bad mig hjälpa hennei kafeterian som hon äger och så rar som jag är tackade jag ja. Och hon erbjöd sig att du kan arbeta där denna vecka för en summa pengar!" berättar hon.

"Jag vet inte...varför skulle jag det?"

"Pengar gumman. Du vill väl till ett bra universitet?" frågar hon.

"Självklart!" svarar jag.

"Då måste man betala, och du får också hjälpa till så när jag frågade ''vill du jobba'' menade jag: ''Du jobbar eller så blir det bye bye till universitetet" säger hon. Jag stönar.

"Visst mamma när börjar jag?" undrar jag. 

"Jag förklarar mer när jag kommer hem, jag ska åka hem nu, ses snart" säger hon bara och samtalet avbryts. Typiskt. Men det är nog inte så farligt. Ett par timmar står jag väl ut. Jag hoppas i alla fall jag får gratis dryck därifrån. Men ärligt talat vet jag inte om jag kommer kunna klara det. Antagligen kommer jag gå runt och vara servetris, diska, hämta disk, lämna mat och sånt. Jag är inte ett dugg bra på att diska och är definitivt inte bra på att balansera tallrickar i mina armar. 

Jag drar en hand genom mitt våta hår. Det här kommer bli kul.

"Här!" säger Jazzy och ger den tusende tecknigen. Hon slutar aldrig måla och rita. Hon har gjort det non-stop hela dagen. Till och med när vi åkte och åt picknick i parken. Men jag vecklar ut den och ser en teckning på jag, hon, jaxon, ryan och pappa. Men inte Ella. konstigt.

"Tack" tackar jag och hon nickar ivrigt.

Jag ställer mig upp och tar ett glas apelsin juice och går till mitt rum. Jag finner Ella där som plockar ner alla sina saker i lådorna.

"Hej" säger jag försiktigt och sätter mig ner på sängen.

 

Hon ignorerar mig och fortsätter att vika ihop alla kläder. Hon är nog sur på att hon tvingas umgås med min familj. Hon vill hem till LA där hon hör hemma. Jag önska att jag kunde skicka henne dit men hon skulle antagligen bara festa och ligga runt. Det tillåter jag inte.

Jag tittar runt i rummet. En tavla hänger på väggen som föreställer en skog och annars är det rätt så dött på väggarna. Jag öppnar lådan vid nattduksbordet för att lägga laddaren men istället hittar jag ett foto album. Jag går igenom alla. Det här var nog för ungefär 5 år sedan. Jag bläddrar förbi fotona. Vissa är på bara mig. Andra på mig och pappa och några på mig med min mamma. Sen fastnar jag på en bild.

Jag tar upp den och ser att det är en på mig och en tjej. Jag ser väldigt ''bad ass'' ut med mitt töntga poker face medan tjejen ler och håller upp 2 fingrar. Hon påminner mig om något men jag vet inte vad. Jag ler av bilden tills jag hör en harkling. 

"Mat" informerar Ryan. Fort lägger jag ner bilden i lådan igen och stänger den lika fort.

Vem var den där tjejen?

 

Nästa dag går jag till skolan. Igen, utan Tyra. Jag vill inte vara en dålig vän men jag tror verkligen att hon skolkar nu. Antagligen för att hänga med Ryan.

Jag går långsamt mot cafeterian. Jag hade behövt åka tåg hit men det var bara första stationen så det var ingen fara. Försiktigt hoppar jag över vattenpölarna. Jag fattar inte hur jag kunnat välja converse idag...så okunnig jag är. Jag känner mig hela tiden iakttagen. Jag hatar det här stället. Det är känt för att vara: Den sämsta delen i stan. Kanske för att ett gäng bor här eller för att det alltid blir slagsmål varje kväll. Klockan är bara halv fyra men det betyder att jag kommer komma hem precis innan middan. Halv 6 kort sagt. I mina öron låter det oerhört sent just nu. Jag öppnar dörren till cafeterian och hör direkt en melodi som jag säkert snabbt kommer bli trött på. Jag ser också ett par som sitter och sörplar på ett par drycker. De ser ut att vara punkare. Eller i alla fall emos. Med sina frusna blickar i nacken fortsätter jag mot damen som står i kassan. Hon slår ihop händerna. Hon är rätt så kraftig, har en vårta i ansiktet, ser turkisk ut och nästan lila läppstift

"Äntligen har du kommit!" utbrister hon glatt. Jag ger henne ett svagt leende som svar. "Här" Hon kastar ett förkläde åt mig. "Du ska vara servitris"

"Så det betyder..." säger jag och fångar kläderna.

"Det betyder att du kommer ta emot kunderna och lämna disken" förklarar hon. Som jag trodde.

"Men jag ska väl inte diska?" frågar jag försiktigt. Hon skrattar.

"Nej då, därför har vi maskiner" svarar hon med sin turkiska dialekt. O´ boy...varför gick jag med på det här.

Jag byter om och går ut. De som suttit har gått och jag tar bort brickan som de lämnat på bordet. När jag lämnar det och ska vända mig om hör jag dörren öppnas och sen stängas igen med en smäll. Jag vänder mig om och ser ett par tuffa killar sätta sig ner vid ett bord längst bort. Vänta lite..jag känner igen en av killarna. Det är han som pratade med Justin.

---

Långt kapitel denna gång! Hittat en ny sida att göra bilderna på vilket är bra men dat manip doe....

 

Jag drar ett djupt andetag och kollar på Ella som sitter och tjurar i soffan. Jag hade blivit vansinnig när jag märkt att hon hade smitit iväg från min fest för att hänga hed sina ''kompisar'' - vilket jag inte tror på - och nu kom hon hem efter 2 dar.

"Vad exakt gjorde du?" undrar jag lite lugnare en förut då vi grälat och jag rytit på henne.

"Inget" hon rycker på axlarna. "Jag sov bara över min kompis Jacob, no big deal" hon himlar med ögonen. Sov hon över en fucking kille? Jag känner ilskan koka och bubbla inom mig som om jag skulle explodera vilken sekund som helst. Men som tur är hejdar jag mig. Hon verkar märka min reaktion och mina nävar som nu är knytna.

"Calm the hell down babe, han är 100% gay och han pratade till och med om hans vän Finne som han älskar" säger hon och ställer sig upp. Jag vet vad hon kommer göra. Smöra och sträcka ut armarna så att jag kan omfamna henne. Men jag ska inte låta henne vinna.

"I don't give a f--- du får aldrig sova över honom igen och om du ska det med någon annan får du allt ge mig adress och tillräckligt med info så får jag döma om du får sticka" säger jag till henne med mina armar krossade. Nu har hon hunnit gå så långt fram till mig att hon står bara en meter ifrån mig. Ett irriterat läte lämnar hennes mun och hon vänder klacken och går mot köket där jag hör hur hon fumlar runt i fruktskålen. Snart kommer hon tillbaka och tuggar på ett päron. Hon lipar åt mig och jag märker hur arg hon är. Jag bara flinar. 

"Så du vet ska vi till min pappa så packa allt du behöver, vi åker om drygt en timme."

"VA?" skriker hon med munnen full med frukt. Jag vänder mig om för att gå och hon pekar långfingret åt mig. Jag vet inte varför men varje gång jag tänker på Ella blir jag varken glad eller kär, jag känner bara vrede och blir kall. Det borde inte va så, det är vidrigt.

 

Jag vaknar upp och stänger direkt av alarmet. Jag förväntar mig att må illa och ha huvudvärk men tyvärr har jag inte det. Det betyder att jag var tvungen att gå till skolan som vanligt. Så jag reser mig motvilligt upp och går mot garderoben där jag väljer ett par gråa jeans och en svart t-shirt samt en toffs som jag använder som armband. Sen kammar jag ut mitt hår och låter det ligga på mina axlar. Istället för deo tar jag istället min parfym jag fått för ett par år sedan. Den är fortfarande nästan full. Och självklart tar jag mitt vanliga röda läppstift.

Sen springer jag ner till köket där mamma förvånandsvärt nog inte står. Sen märker jag min mobil på bordet. Jag plockar genast upp den och märker märker 2 meddelanden, ett från Tyra och en från mamma. Jag öppnar Tyras först.

Jag svär lågt för mig själv och glömmer att svara i hopp om att jag kommer få bra nyheter från mamma.

Hon skriver alltid så formellt tänker jag och ler.

Sen låser jag min mobil igen för att äta. Då märker jag hur hungrig jag egentligen är.

 

 

"Är du klar?" ropar jag nerifrån.

"Jag kommer" hör jag Ella säga irriterat innan hon stampar nerför trapporna.

"Det kommer bli roligt" säger jag och hon himlar med ögonen och lutar huvudet bakåt.

 

Tänkte göra ett litet inlägg!

Nästa dag vaknar jag en riktig ''hangover'' och mår riktigt dåligt. Så jag stannar i sängen tills mamma kommer för att väcka mig istället. Jag ser suddigt men kan se henne komma fram till mig när jag kikar precis ovanför täcket.

"Sötnos, dags att vakna" säger hon med mjuk röst. Jag hatar den där meningen. Den gör mig så arg. Jag skakar på huvudet. Och mamma skrattar lugnt.

"Jo, kom igen"

"Mamma jag mår illa" avslöjar jag och hennes ansiktsuttryck förändras.

"Det går säkert öve..." hinner hon säga innan jag avbryter henne.

"Mamma jag orkar inte" ber jag och hon känner på min panna.

"Oj, du verkar ha lite feber" svarar hon.

"Hur många grader?" undrar jag sömndrucket.

"38 skulle inte förvåna mig" säger hon med lika lugn röst. Jag nickar.

"Okej, det är bäst att du stannar, men om du blir det minsta bättre imorgon stjutsar jag dig till skolan direkt" säger hon och det låter som om hon skojjar vilket jag vet hon inte gör. 

"Tack mamma" svarar jag glatt efter henne men hon har redan stängt dörren efter sig. Jag suckar nöjt och försöker somna om men det är omöjligt. Så istället tar jag laptopen som ligger på nattduksbordet och sätter mig upp. Jag ställer den vid mina knän och väntar på att den ska sättas på. Medans jag gör det plockar jag upp min mobil som ligger på golvet och kikar Tyra. Konstigt nog svarar hon inte som hon brukar göra, alltså direkt. Kanske hon ska till skolan trots allt, tänker jag men ruskar sedan på huvudet. Det verkar omöjligt eftersom jag såg hur full och knäpp hon var igår. Jag ser att datorn laddats klart och jag låser mobilen. Trots att jag mår illa och har ont i magen tvingar jag mig själv att kolla på den starka skärmen och knappa in mitt lösenord. Sen kommer jag inte på vad jag ska göra. Så jag bestämmer mig för att gå in på en kändissida, för att försäkra mig om att inga foton av mig och Justin spridits. Som tur är har de inte det men dock finns ett par bilder på bara Justin. Han står vid Ryan och chattar, antagligen innan partyt eftersom Tyra inte är där och klänger på Ryan. En kall kår flyger igenom min kropp när jag ser hans nakna överdel. Inte en dålig kår, en pirrig. Det är konstigt, som om jag var kär vilket jag absout inte och kommer aldrig bli. Han äcklade mig och är inte samma person. Men jag måste medge att han är lika attraktiv nu. Jag suckar lättat och bestämmer mig för att kolla på film. Jag vet att det låter barnsligt men jag skriver Frost. Den nya disney filmen och som tur är kommer massor av reslutat.

Jag klickar på play och filmen ska precis ladda klart innan mamma öppnar dörren.

"Kan du inte knacka" klagar jag och hon små skrattar över min skraja reaktion.

"Förlåt gumman, jag kom med frukost" svarar hon snällt. Jag ger henne ett leende.

"Tack" säger jag trevligt när hon ställer ner brickan.

"Kom bara ihåg att ställa det i disken när du är klar" påminner hon mig innan hon springer iväg. MAT. Jag lägger datorn en bit framför mig och lägger mig ned bekvämt innan jag bär brickan till min famn. Jag ser 2 crossoaints, en starbucks, en skål med frukt bland annat, banan, jordgubb och hallon samt ett glas apelsinjuice. Egentligen vill jag hellre ha äpplejuice eftersom jag föredrar det men jag är för hungrig att det helt enkelt inte spelar någon roll.

Jag märker att filmen redan börjat för länge sedan så jag spolar tillbaka igen. Ooo ja....

 

Mitt under filmen hörs ett bip från min mobil och jag kastar mig över den i hopp om att det ska va Tyra.

"Yes" mumlar jag och låser upp meddelandet hon skickat.

Skickade hon. Jag svarar direkt: Samma, när åkte du hem?

Det tar en stund innan hon svarar. 7 på morgonen, när gick du?

När gick jag hem? Helt ärligt minns jag inte ett dugg av det. Halv tio kanske? Va!? Jag gick kl 9:30. Skriver jag till slut.

Ok Skickar hon och sen skickar ingen av oss mer. Jag klickar på play igen och fortsätter njuta av den fåniga filmen.

 

När filmen är slut går jag ner med disken och ställer in den precis som mamma sa jag skulle göra. Jag kan höra henne sitta och knappa och bläddra i en massa blad. Borde hon inte sticka till jobbet?

"Hej" säger jag och går in i hennes kontor som nästan har mindre utrymme än Tyras garderob.

"Hejsan" svarar hon utan att vända blicken mot mig.

"Vad gör du här? Är det inte dags att dra till jobbet" fortsätter jag och kastar en blick mot klockan. 8.45.

 

                            " W h y   a r e  y o u   s t i l l  h e r e ? "

 

"Har tänkt mig att jobba hemma på förmiddagen och jobba på jobbet ikväll." svarar hon och tar bort sina läsglasögon för att istället glo på mig. "Hurså?"
"Inget" jag skakar på huvudet och lämnar rummet.När jag är inne i det där rummet mår jag dåligt. Det är litet, har för många bokyllor, ett mini bord, papper överallt (inklusive golvet) och en smutsig, dammig gammal stol. Ibland känner jag nästan att jag håller på att få klaustrofobi. Jag kommer ihåg att Justin hade det. En gång i bilen mådde han dåligt och fick panik så jag trodde han skulle spy så Justins mamma, Pattie fick parkera bilen så att han fick ta lite frisk luft. Vi skrattade åt det sen. Minnet får mina tänder att visa sig.

Varför blir jag så glad av att tänka på honom? Det är obegripligt.

Jag vet inte vad jag ska göra. Messa Tyra? Jag har inget annat val.

Efter en stunds funderande kom vi överens att hon skulle hem till mig. Och efter ungefär en trekvart var hon här med gråa mjukisbyxor och en hoodie med grön/rosa/gråa detaljer. Ovanligt för hennes smak. Jag hade ett par gråa tajts och en oversize tröja med en katt på. Jag har alltid velat ha en katt men mamma hade aldrig tillåtit mig. Justin skulle precis köpa en men sen packade han sina väskor och drog. Det hade slitit mitt hjärta itu och min mage vred sig. Jag vänjde mig alldrig att vara utan honom. Och kanske inte ens nu längre. Jag vet att djupt inne i hans hjärta finns den Justin jag var kär och bästavän med. Det lugnar mitt sinne i alla fall.

Nu sitter jag och Tyra i soffan och zappar mellan kanalerna.

"STOP" utropar hon uppspelt och tar fjärren från min hand och höjer volymen. One directions film this is us är på. Hon har sätt den ett antal gånger redan så jag fattar ej hur hon fortfarande blir så glad när hon ser den igen. Jag är inte direkt deras fan. Jag menar deras musik är identisk med andra pop stjärnor som The Wanted och Big Time Rush och alla andra pojkband. Men jag klandrar henne inte. Hon rår inte för det. Även fast det kan bli frustrerande ibland att behöva lyssna på hennes babbel om dom. Men hon är ju ett fan av alla. Till och med Miley Cyrus! Hon säger alltid 'Hon lever sitt liv, fuck off' till mig. För att jag alltid skämtar om henne. Jag fattar henne, som om jag inte varit nåns fan. För ett par år sen gick jag igenom mitt ''youtubers stadium''. Jag älskade känslan när ett av mina favorit youtubers laddade upp en ny video. Nu minns jag knappt namnen på dem.

Men jag biter mig i tungan och håller Tyra sällskap framför TV skärmen.