justinbieberstooryss.blogg.se

Hela skoldagen hade gått ovanligt segt. Jag hade varit ensam den mesta av tiden men ibland stötte jag på Eric men han hade varit med sina killkompisar, eller rättare sagt peddo. Jag hatade deras snuskiga blickar på mig. De äcklade mig.

Jag suckar och går mot toaletten samt tar av mig alla mina kläder för att kunna ställa mig under duschen. Jag låter det varma vattnet forsa nerför min kropp och slappnar av. När jag har tvålat in mig och är klar virar jag handuken om min kropp och en på mitt hår som jag tvättat. Om det skulle vara någonting jag gillade med mig själv så skulle det nog vara mitt hår. Bland annat för att det är lättskött men också för att jag hela tiden får komplimanger och kommentarer som ''Guh, jag önska ja hade så snyggt hår som du!''.

Jag smörjar in min kropp med body lotion och sätter på mig ett par mjukis byxor och t-shirt som redan ligger på golvet. Tröjan är gammal och sliten men är den som jag gillar bäst. Den är dock för stor eftersom den var från Eric. Han sa att hans farbror sålde tröjor så han gav mig en som födelsedagspresent för ett par år sen. Den är grå och har katt med en rosa mössa på den. Varför står jag och tänker på en t-shirt? Jag skakar på huvudet åt mig själv och plockar upp min mobil medans jag väntar på att håret ska torka tillräckligt. Jag har missar flera meddelanden från Tyra. Jag lyser upp och tittar igenom dom.

.....Vänta VA?

Har hon kontakt Ryan fortfarande! Jag får en dålig magkänsla men vill inte säga det till Tyra så jag väljer att inte svara alls. Tänk om hon är kär. Riktigt kär. Som jag en gång var med Justin. Jag har inte vart det efter honom. Visst har jag haft korta förhållanden med pojkvänner men inte som var på r i k t i g t  . Jag släpper mitt hår och kammar ut det och gör en slarvig knut mitt på huvudet och sen hör jag telefonen ringa, så jag springer ner för att svara.

"Hallå" hälsar jag som vanligt när jag svarar i telefonen.

"Hej Noelle!" säger mamma andfått.

"Hejsan mamma" svarar jag.

"Vill du jobba?" undrar hon hoppfullt.

"Vadå? Vart? Var är du?" rabblar jag.

"Min kompis på kontoret där jag jobbar bad mig hjälpa hennei kafeterian som hon äger och så rar som jag är tackade jag ja. Och hon erbjöd sig att du kan arbeta där denna vecka för en summa pengar!" berättar hon.

"Jag vet inte...varför skulle jag det?"

"Pengar gumman. Du vill väl till ett bra universitet?" frågar hon.

"Självklart!" svarar jag.

"Då måste man betala, och du får också hjälpa till så när jag frågade ''vill du jobba'' menade jag: ''Du jobbar eller så blir det bye bye till universitetet" säger hon. Jag stönar.

"Visst mamma när börjar jag?" undrar jag. 

"Jag förklarar mer när jag kommer hem, jag ska åka hem nu, ses snart" säger hon bara och samtalet avbryts. Typiskt. Men det är nog inte så farligt. Ett par timmar står jag väl ut. Jag hoppas i alla fall jag får gratis dryck därifrån. Men ärligt talat vet jag inte om jag kommer kunna klara det. Antagligen kommer jag gå runt och vara servetris, diska, hämta disk, lämna mat och sånt. Jag är inte ett dugg bra på att diska och är definitivt inte bra på att balansera tallrickar i mina armar. 

Jag drar en hand genom mitt våta hår. Det här kommer bli kul.

"Här!" säger Jazzy och ger den tusende tecknigen. Hon slutar aldrig måla och rita. Hon har gjort det non-stop hela dagen. Till och med när vi åkte och åt picknick i parken. Men jag vecklar ut den och ser en teckning på jag, hon, jaxon, ryan och pappa. Men inte Ella. konstigt.

"Tack" tackar jag och hon nickar ivrigt.

Jag ställer mig upp och tar ett glas apelsin juice och går till mitt rum. Jag finner Ella där som plockar ner alla sina saker i lådorna.

"Hej" säger jag försiktigt och sätter mig ner på sängen.

 

Hon ignorerar mig och fortsätter att vika ihop alla kläder. Hon är nog sur på att hon tvingas umgås med min familj. Hon vill hem till LA där hon hör hemma. Jag önska att jag kunde skicka henne dit men hon skulle antagligen bara festa och ligga runt. Det tillåter jag inte.

Jag tittar runt i rummet. En tavla hänger på väggen som föreställer en skog och annars är det rätt så dött på väggarna. Jag öppnar lådan vid nattduksbordet för att lägga laddaren men istället hittar jag ett foto album. Jag går igenom alla. Det här var nog för ungefär 5 år sedan. Jag bläddrar förbi fotona. Vissa är på bara mig. Andra på mig och pappa och några på mig med min mamma. Sen fastnar jag på en bild.

Jag tar upp den och ser att det är en på mig och en tjej. Jag ser väldigt ''bad ass'' ut med mitt töntga poker face medan tjejen ler och håller upp 2 fingrar. Hon påminner mig om något men jag vet inte vad. Jag ler av bilden tills jag hör en harkling. 

"Mat" informerar Ryan. Fort lägger jag ner bilden i lådan igen och stänger den lika fort.

Vem var den där tjejen?

 

Nästa dag går jag till skolan. Igen, utan Tyra. Jag vill inte vara en dålig vän men jag tror verkligen att hon skolkar nu. Antagligen för att hänga med Ryan.

Jag går långsamt mot cafeterian. Jag hade behövt åka tåg hit men det var bara första stationen så det var ingen fara. Försiktigt hoppar jag över vattenpölarna. Jag fattar inte hur jag kunnat välja converse idag...så okunnig jag är. Jag känner mig hela tiden iakttagen. Jag hatar det här stället. Det är känt för att vara: Den sämsta delen i stan. Kanske för att ett gäng bor här eller för att det alltid blir slagsmål varje kväll. Klockan är bara halv fyra men det betyder att jag kommer komma hem precis innan middan. Halv 6 kort sagt. I mina öron låter det oerhört sent just nu. Jag öppnar dörren till cafeterian och hör direkt en melodi som jag säkert snabbt kommer bli trött på. Jag ser också ett par som sitter och sörplar på ett par drycker. De ser ut att vara punkare. Eller i alla fall emos. Med sina frusna blickar i nacken fortsätter jag mot damen som står i kassan. Hon slår ihop händerna. Hon är rätt så kraftig, har en vårta i ansiktet, ser turkisk ut och nästan lila läppstift

"Äntligen har du kommit!" utbrister hon glatt. Jag ger henne ett svagt leende som svar. "Här" Hon kastar ett förkläde åt mig. "Du ska vara servitris"

"Så det betyder..." säger jag och fångar kläderna.

"Det betyder att du kommer ta emot kunderna och lämna disken" förklarar hon. Som jag trodde.

"Men jag ska väl inte diska?" frågar jag försiktigt. Hon skrattar.

"Nej då, därför har vi maskiner" svarar hon med sin turkiska dialekt. O´ boy...varför gick jag med på det här.

Jag byter om och går ut. De som suttit har gått och jag tar bort brickan som de lämnat på bordet. När jag lämnar det och ska vända mig om hör jag dörren öppnas och sen stängas igen med en smäll. Jag vänder mig om och ser ett par tuffa killar sätta sig ner vid ett bord längst bort. Vänta lite..jag känner igen en av killarna. Det är han som pratade med Justin.

---

Långt kapitel denna gång! Hittat en ny sida att göra bilderna på vilket är bra men dat manip doe....