15. If you only knew

 
Desperat tittar jag på damen som jag fortfarande inte kan namnet på och hon pekar mot bordet där de sitter.
"Nu har du ju något bra att göra! Se så" hon nickar mot dom igen och jag suckar lågt men rätar på ryggen. Jag tar mitt block och penna medan jag går mot dem svettig i händerna.
Snälla gud snälla ber jag. När jag kommer fram märker dom mig inte eftersom de är helt inne i sin konversation.
Han sitter med två killar som inte har något hår nästan. En pratar och de andra lyssnar intresserat. 
"Ursäkta" harklar jag mig. Just den stunden känns det som om jag gjort världens största misstag.
"Nej men hej" säger en kille till höger, inte den som jag mött tidigare som var med Justin.
"Vad får det lov att vara?" undrar jag istället.
"Dig" säger den andra. Fortfarande inte den som jag träffat tidigare. Jag himlar med ögonen.
"Jag känner igen dig" säger äntligen den som var med Justin. "Eller hur?"
"Ja" svarar jag ärligt. "Var du med Justin?"
"Den där bögen" mumlar han och tar ett cigg.
"3 öl" svarar killen som ''flörtat'' med mig.
"Okej" säger jag och skriver ner det. När jag ska gå hindrar sama kille mig igen.
"Men du, du är aldelles för snygg för att gå runt i det här området. Det är farligare än du kan föreställa dig"
 
"Jag tror jag klarar mig" säger jag bara och går iväg. När jag tagit ölen ställer jag den på deras bord. Som nu stinker rök på grund av att dom rökt.
Dom märker knappt mig vilket jag är glad över. Jag har verkligen ingen lust att snacka med dom snubbarna igen. Och vad menade han? Med: det är farligare än du tror. Jag ryser av tanken.
Efter ungefär tio minuter går dom iväg. Efter det blir det ganska lugnt. Ett par kommer men det är ingen stor match. Dom var ovanligt snälla.
Efter det var det dags att gå hem. Då hade det börjat regna igen. Nu sitter jag i soffan med en varm filt och min onesie på mig. Mitt hår och kläder hade blivit svinblöta så jag hade tagit ett avslappnande bad. Jag sörplar på min o´boy och kollar på något korkat avsnitt av family guy. Men den här gången gillar jag det. Jag älskar den mysiga känslan av att sitta och bara ta det lugnt.
Mamma hade varit så stolt när jag kommit hem att hon tog en bild på mig. Visst ser jag ut som en ful blöt hund men hon gillar den ju.
Jag loggar in på min dator istället. Så fort jag kommer in på internet ser jag kändissidorna som vanligt. Kim kardashian, One direction, Rihanna mm. Och så självklart kungen, Justin Bieber. Denna gång har fotograferna tagit nya bilder på honom i parken. Med hans familj. Det är sött. Om man bara klippte bort en person. Ella.
Varför känner jag mig nästan arg när jag tänker på henne? Jag ska inte bry mig, intalar jag mig själv och klickar på skype istället. Tyra är som jag hoppats inne. Jag ringer henne och hon svarar inom en sekund.
"Hej" får hon fram.
"Hej" svarar jag. "Du ser trött ut"
"Aa, för att jag är det" skrattar hon. "Jag dricker kaffe hela tiden men det räcker inte" Jag fnissar innan jag blir dödsallvarlig igen.
"Varför pratade du med Ryan? Ta det inte så men....jag vill inte att vi ska ha kontakt med dom" säger jag och sänker rösten.
"Vadå har du något problem med det" nu låter hon bara irriterad och frustrerad.
"Jag har berättat för dig" svarar jag och ger henne en blick. Hon himlar med ögonen.
"Ryan är inte sån, kanske Justin men jag gillar verkligen honom och han fattar" säger hon. Jag skakar på huvudet. 
"Det finns mycket du inte vet" nästan viskar jag. Men typiskt nog måste hon såklart höra det. 
"Vad?" hennes ton är fortfarande lika irriterad. 
"Inget...ses imorgon i skolan, om du ens kommer" jag suckar och stänger ner laptopen. Jag önskade hon förstod mig. 
Jag litar inte på någon längre. 
Kooooort, I know. Men förra kapitlet var ju lite längre än jag brukar skriva och just nu vill jag verkligen kolla på pll!!! (ledsen men jag har precis börjat och är redan ett stort fan) så...hehe.
Och jag trodde jag hade publicerat det här inlägget tidigare men blogg.se har lurat mig ännu en gång >.<
Kommentera

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0