13. Family time

 
Justins perspektiv:

Jag drar ett djupt andetag och kollar på Ella som sitter och tjurar i soffan. Jag hade blivit vansinnig när jag märkt att hon hade smitit iväg från min fest för att hänga hed sina ''kompisar'' - vilket jag inte tror på - och nu kom hon hem efter 2 dar.
"Vad exakt gjorde du?" undrar jag lite lugnare en förut då vi grälat och jag rytit på henne.
"Inget" hon rycker på axlarna. "Jag sov bara över min kompis Jacob, no big deal" hon himlar med ögonen. Sov hon över en fucking kille? Jag känner ilskan koka och bubbla inom mig som om jag skulle explodera vilken sekund som helst. Men som tur är hejdar jag mig. Hon verkar märka min reaktion och mina nävar som nu är knytna.
"Calm the hell down babe, han är 100% gay och han pratade till och med om hans vän Finne som han älskar" säger hon och ställer sig upp. Jag vet vad hon kommer göra. Smöra och sträcka ut armarna så att jag kan omfamna henne. Men jag ska inte låta henne vinna.
"I don't give a f--- du får aldrig sova över honom igen och om du ska det med någon annan får du allt ge mig adress och tillräckligt med info så får jag döma om du får sticka" säger jag till henne med mina armar krossade. Nu har hon hunnit gå så långt fram till mig att hon står bara en meter ifrån mig. Ett irriterat läte lämnar hennes mun och hon vänder klacken och går mot köket där jag hör hur hon fumlar runt i fruktskålen. Snart kommer hon tillbaka och tuggar på ett päron. Hon lipar åt mig och jag märker hur arg hon är. Jag bara flinar. 
"Så du vet ska vi till min pappa så packa allt du behöver, vi åker om drygt en timme."
"VA?" skriker hon med munnen full med frukt. Jag vänder mig om för att gå och hon pekar långfingret åt mig. Jag vet inte varför men varje gång jag tänker på Ella blir jag varken glad eller kär, jag känner bara vrede och blir kall. Det borde inte va så, det är vidrigt.
 
Noelles perspektiv:

Jag vaknar upp och stänger direkt av alarmet. Jag förväntar mig att må illa och ha huvudvärk men tyvärr har jag inte det. Det betyder att jag var tvungen att gå till skolan som vanligt. Så jag reser mig motvilligt upp och går mot garderoben där jag väljer ett par gråa jeans och en svart t-shirt samt en toffs som jag använder som armband. Sen kammar jag ut mitt hår och låter det ligga på mina axlar. Istället för deo tar jag istället min parfym jag fått för ett par år sedan. Den är fortfarande nästan full. Och självklart tar jag mitt vanliga röda läppstift.
Sen springer jag ner till köket där mamma förvånandsvärt nog inte står. Sen märker jag min mobil på bordet. Jag plockar genast upp den och märker märker 2 meddelanden, ett från Tyra och en från mamma. Jag öppnar Tyras först.
Kommer ej gå till skolan. Mår säääääämst :'(
Jag svär lågt för mig själv och glömmer att svara i hopp om att jag kommer få bra nyheter från mamma.
Behövde gå till jobbet lite tidigare men det betyder att jag kommer hem ungefär en halvtimme tidigare! Ta hand om dig och smsa så fort du ser detta meddelande - hälsningar Mamma
Hon skriver alltid så formellt tänker jag och ler.
Perfekt!! Jadå och så du vet ska jag till skolan idag - Xx Noelle
Sen låser jag min mobil igen för att äta. Då märker jag hur hungrig jag egentligen är.
 
Justins perspektiv:
 
"Är du klar?" ropar jag nerifrån.
"Jag kommer" hör jag Ella säga irriterat innan hon stampar nerför trapporna.
"Det kommer bli roligt" säger jag och hon himlar med ögonen och lutar huvudet bakåt.
 
 "Säkert" muttrar hon och jag tar tag om hennes väska.
"Vi ska bara dit tre dagar, det klarar du väl" ler Ryan mot henne. För att inte vara oartig besvarar hon leendet och nickar. Sen följer vi efter honom mot bilen. Jag kör och Ella sitter bredvid mig vilket gör så att Ryan blir tvungen att sätta sig i baksätet. Jag vet att han hatar det men vi båda vill inte störa med en trött Ella.
Sen startar jag bilen och börjar köra. Då ser jag en tjej gå förbi. Inte jätte lång, oranget hå...vänta lite. Det är den där tjejen Ryan tog hem. Den som jag kallade slampa. Min blick fastnar på henne längre än jag trott vilket gör så att jag ruskar på huvudet och fukuserar på vägen istället. Hon går snabbt och snart har vi redan åkt förbi henne. Vad är det som gör det så bekant med henne. Det känns som om jag har ett svagt minne av henne. Men vart var det. Kanske på festen. Det är för suddigt för att komma ihåg i alla fall.
"Hur lång tid tar det att åka dit nu igen?" frågar Ryan som är den första som avbryter tystnaden.
"Vet inte, 40-50 minuter" gissar jag och Ella stönar. Vilket får både jag och Ryan att gapskratta.

Kort kapitel men aja kommentera!
Trackback
RSS 2.0