justinbieberstooryss.blogg.se

1 dag tidigare: Justins perspektiv
Jag drar ett djupt andetag medan Ella fortsätter klaga.

"Du kunde väl ha sagt det!" tjoar hon. "Aldrig i livet! Jag stannar här" hon slår foten i golvet och jag tittar upp

 

mot henne där jag sitter på den ovanligt bekväma soffan.

"Du fucking följer med mig eller så drar jag dig dit, du väljer och jag är allvarlig" Svarar jag med betydligt högre ton och med mycket mer attityd än hon. Ella stönar och stampar ännu en gång med foten på golvet innan hon snabbt går iväg. Jag himlar med ögonen. Tjejer, tänker jag och suckar lättat. Snart hör jag en hög duns vilket får mig att hoppa till. Det var antagligen Ella som smällde igen dörren, tänker jag.

"Hur tog hon det" säger Ryan som kommer gåendes fram till mig.

"Bättre än jag trodde" svarar jag ironiskt. Jag himlar ännu en gång med ögonen.

"Tjejer" skrattar Ryan och slår sig ned mitt imot mig. Jag nickar bara och checkar min mobil. Scooter har ringt mig, jäklar.

"Jag måste ringa Scooter" säger jag till Ryan och han hinner inte svara tills jag är i hallen och börjar ringa honom. Fy fan vad jobbig han är ibland.

 

 Ella går före mig mot flygplanen. Fortfarande arg men det kunde ha varit värre. Hon hade ignorerat mig och inte pratat med mig hela kvällen igår. Men det var väl bra. Jag behöver en paus från allt tjat.

Många frågar mig om jag älskar henne och ibland gör jag det men vid såna här stunder önskar jag att hon bara kunde försvinna. Jag drar en hand genom mitt hår medans vi stiger på planet.

"Välkommen ombord" säger en kvinna med ett stelt leende. Jag svarar inte utan bara går på planet. Vilken tur att Scooter hyrt ett privat plan. Jag orkar inte att sitta i de jävligt trånga platserna på vanliga flygplan.

Jag sätter mig ner bredvid Ryan medans Ella sätter sig ned mitt emot oss och tittar intensivt i sin mobil.

Resan är bara ett par timmar men jag vet att det kommer kännas som hundra år.

 

Vi kommer äntligen fram efter ungefär 2 timmar. Och nu sitter vi i bilen på väg till huset vi kommer att bo vid de senaste 4 veckorna. Det skulle ha vart 6 men Ella hade vägrat så det fick bli 4.

Vi kommer fram snabbt och huset är stort och vitt. Inte lika stort som mitt hus hemma men det får väl duga. Ella hoppar ur först och sedan jag. Vi tar våra väskor medan Ryan fiskar upp nyckeln och öppnar dörren.

Hallen är ganska liten egentligen men ser stor ut eftersom det är så högt tak. Jag går fram och Ella följer förvirrat efter mig uppför den långa trappan.

"Välj ett rum" säger jag och nickar mot korridoren som har massvis med rum. Plötsligt blir hon ivrig och springer iväg och öppnar och stänger massa dörrar. Jag himlar med ögonen innan jag går ner för att hjälpa Ryan med de tunga väskorna.

När vi är klara letar jag reda på Ella och hittar henne efter en stund i det största rummet. Som vanligt måste hon ha det bästa.

"Jag har valt" tjuter hon glatt och slår ut armarna där hon sitter på sängen. Jag nickar bara och ställer hennes väskor framför henne.

"Då kan du väl packa upp" svarar jag. Hon suckar högt men efter ett par minuter av tystnad gör hon som jag säger.

"Duktig flicka" säger jag och försvinner ut ur rummet och går mot vardagsrummet. Där sitter Ryan på soffan och zappar mellan kanalerna på TVn.

"Du vet att vi missade fotbollsmatchen" säger han besviket utan att ge mig en blick. Jag svarar inte utan slår mig bara ner bredvid honom.

"Vad ska vi göra då?" frågar jag istället.

"Vet inte, vad finns det att göra" jag funderar.

"Vi kan spela tvspel, åka iväg någon stans åka skateboard eller..." Ryan avbryter mitt babbel.

"Skateboard?"

"Ja, jag tog med ett par" svarar jag.

"Så det var därför din fucking väska var tungast" skrattar han. 

Till slut bestämmer vi oss att åka skateboard. Som vanligt hade Ella tjurat men gått med på det ändå. Jag tror att hon vet att hon inte har något annat val.

Vi går mot stället jag och Ryan åkt skateboard en gång i tiden och som tur är det inte långt att gå dit från huset.

Vi är där på nolltid och jag börjar. Ella suckar och tittar på. Jag är inte lika bra som jag var förut men efter en stund börjar jag komma igång och göra trixs. Ryan däremot är vinglig men efter en stund får han flyt precis som jag.

 "Kan vi inte gå snart" tjattrar Ella efter tjugo minuter. Jag går fram till henne och kysser henne mjukt på hennes läppar. Hennes stela kropp slappnar snabbt av och efter kyssen ler hon mot mig. That's how you get all the ladies, tänker jag.

"Yo, Ryan. Vi går" jag stannar upp för att kolla på honom och han nickar kort. Sedan tar jag Ellas hand innan vi går med Ryan hack i häl.

 

"Noe.." mumlar Tyra tyst bakom mig. Jag håller fortfarande i trädet och vill försvinna. Ner i marken och aldrig komma tillbaka.

"Vi går" svarar jag bara och väänder mig om utan att ge Tyra en blick. Jag går snabbt till skolan och Tyra följer hela tiden efter mig. Jag kan känna hennes blick i nacken och vill vända mig om och krama henne så hårt jag kan men ändå gör jag det inte. Jag vet inte varför.

När vi kommer fram till lektionen är vi 13 minuter försenade så vi sätter oss bara vid våra platser och härmar alla andra. Hela lektionen säger jag inte ett ord till Tyra och hon säger inget till mig. Vad fanns det att säga?

Som tur var slutade lektionen snabbt och snart har vi slutat. Jag och Tyra säger fortfarande inget utan hämtar bara våra saker innan vi går. Jag ville vara ensam. Helt ensam. I ett svart rum. Utan dörr. Instängd. Men det skulle vara för bra för att vara sant. Det tar inte lång tid innan jag kommer hem och mamma hälsar glatt på mig när jag kommer in.

"Jag ska göra lite pappersarbete men du kan gå till ditt rum?" hade hon sagt innan hon sprungit till arbetskontoret. Jag suckar och hänger upp min jacka samt joggar upp och går till mitt rum. Jag slår upp datorn och går in på Google. Jag tvekar. Vill jag detta? Men till slut finner jag modet och söker på Justin Bieber.

En rad med länkar poppar upp men istället klickar jag på bilder. Flera bilder kommer upp på han med hans vänner, photoshoots, paparazzi bilder, när han röker/tar droger bilder men det finns en som jag fastnar på. En bild på honom med samma tjej jag sett tidigare idag. Jag klickar på den direkt. Inte för att jag bryr mig....nyfikenhet bara. Bilden föresteller honom och den där tjejen. Tjejen har långt brunt hår, bruna ögon, en glammig klänning och ett brett leende på läpparna. De ser glada ut vilket får min mage att vrida sig. Det borde vara jag! Tänker jag egoistiskt. Ovanför bilden står det en rubrik. Justin Bieber och Ella Cowen äntligen officiellt ett par!

Ella Cowen. Det låter som om jag hört det namnet tidigare men jag kan inte sätta fingret på vart. Så istället skriver jag in Ella Cowen på google istället. Som jag gjort förut så klickar jag på bilder och jag ser direkt att hon redan är känd. Mycket känd. Jag slår igen datorn snabbt och begraver mitt ansikte i mina händer. Det är nu jag märker vilken idiot jag varit. Jag kniper ihop ögonen. Hur kunde jag tro att den store Justin Drew Bieber skulle vilja vara med mig.  Jag slår vad om att han inte ens kommer ihåg mig. Jag känner hur tårarna bränner innanför ögonlocken.

Hur kunde jag tro att jag hade en chans. Jag försöker minnas alla minnen jag och Justin haft tillsammans och jag minns många. När vi pratat, skrattat, sovit, snackat skit om andra, kramats och även kysst varandra.

Jag känner mig som en större idiot nu. Jag tittar upp och låter tårarna rinna. Jag bryr mig inte nu. Jag lägger mig ner i sängen och gråter hysteriskt. Jag har förlorat en av de viktigaste personerna i mitt liv. Och det är bara nu efter  4  f u c k i n g  år som jag kommer på det.

"Jag hatar mitt liv just nu" huttrar jag och märker inte hur jag somnar i min gråt.

 

"Noelle!!" ryter mamma. Jag rycker till och gäspar sömndrucket.

"Vad!?" vrålar jag tillbaka.

"Mat" skriker mamma och jag suckar. Jag kollar på klockan. Har bara sovit ett par timmar. Great. Jag reser mig och ställer mig framför spegeln. Jag ser ut som ett odjur. Jag stönar.

"Wait a sec!" ropar jag och går in på toa. Man ser tydligt att jag gråtit så jag sköljer av ansiktet med kallt vatten. Jag vet inte om det hjälpte men jag får hoppas det. Jag torkar ansiktet innan jag småspringer ner till köket där jag hittar mamma sittandes på bordet.

"Maten står på spisen" informerar mamma. Jag nickar och känner hur magen kurrar till. Käften, tänker jag och lägger maten på min tallrik innan jag sätter mig vid bordet mitt emot mamma. Jag hugger in och kan inte sluta tänka på Tyra och Justin. Speciellt Tyra nu. Jag skulle inte ha ignorerat henne och vara så självisk. Jag skulle hellre vara ledsen tilllsammans med henne än att vara ledsen själv. Mitt liv är en soppa. En rörig soppa.

Efter maten  s k a  jag smsa henne. Hon förtjänar det.

__________________________________________________________________________________________________