6. A new start
Justins perspektiv:
Jag orkar inte med Ellas bråk med mig så jag går direkt till vardagsrummet. Där finner jag inte bara Ryan utan 2 tjejer till. Vad i helvete är det här? Snart dyker Ella upp. Kan det bli sämre.
"Vilka är de?" frågar Ella och nickar mot de 2 främmande personerna.
"Ella, det här är Noelle och Tyra, Noelle och Tyra det här är Ella" presenterar Ryan. Min blick glider mot tjejen som heter Tyra. Var det inte den där tjejen Ryan babblat om igår? Hon har kort brunt hår, lång som den andra tjejen och fräknig i ansiktet. Jag tittar istället på Noelle som i min syn är betydligt snyggare och sexigare. Kropp ungefär som Ella (kanske lite bättre) långt rött hår, fylliga läppar och perfekt höjd. Min blick fastnar på henne. Jag brukar vara den typen som mest gillar brunetter men den här tjejen är annorlunda.
"Hej" säger hon nästan blygt och Tyra gör detsamma. Jag ser hur Ella vinkar stelt åt dem och hur kallt hennes leende är. Hon har varit en mardröm idag.
"Jag har maten" säger jag till Ryan utan att svara och kastar påsen till honom utan att han var förberedd men som tur var tog han emot den snabbt. Ella himlar med ögoen och försvinner iväg till köket där hon antagligen surar och tycker synd om sig själv.
"Vem vill ha?" undrar Ryan. Och både Tyras och Noelles händer flyger upp. Jag ser hur glada de blir att jag köpt McDonalds. Ella hade velat gå till någon fin restaurang men enligt mig är det slöseri med tid.
De tar var sin hamburgare och äter det medan de pratar med varandra. Jag däremot tar en hamburgare åt mig själv och pome frites medan jag går till Ella.
"Här" jag ger henne de friterade potatisrämsorna och hon suckar och tittar ut genom fönstret. Jag tittar på henne nästan sårat. Det här är inte den Ella som jag träffade först. Hon brukade alltid le, skratta åt allt, inte ta något allvarligt och nöja sig med det hon fick. Den här Ella är självisk, egoistisk och bryr sig inte om n å g o t var är den Ella som jag blev kär i? Allt började för ett par månader sedan. Jag vet inte vad som har flugit i henne men jag hatar det jävligt mycket.
"Hur är det?" frågar jag lugnt.
"Piece of shit" svarar hon.
"Kan du säga varför?" frågar jag igen. Hon öppnar munnen för att säga något men stänger den lika snabbt.
"Jag vet inte." hennes röst är på gränsen till att darra. Jag går fram till henne och omfamnar henne. Hon snyftar men gråter inte.
"Vill du gå och duscha?" undrar jag och hon nickar mot mitt bröst. Hon stannar en liten stund till innan hon glider ur min famn och springer upp. Problem solved.
Jag drar en lättad hand genom mitt rufsiga hår.
Noelles perspektiv:
Jag lägger allt skräp i högen med allt annat.
"Vad vill ni göra nu?" undrar Ryan. Jag rycker på axlarna.
"Vad finns det att göra?" frågar Tyra.
"Allt" skrattar Ryan. Vi tittar ut. Solen skiner och det är varmt ute.
"Vi kan bada i polen" säger en röst som tillhör ingen mindre än superstjärnan Justin Bieber. Jag ryser bara av hans röst.
"I'm in" säger Tyra. Jag nickar instämmande och till slut går vi mot polen.
"Men jag har inte bikini med mig" säger jag oroat till Tyra.
"Lugn, jag tänker på allt" flinar hon och vi hittar toaletten. Vi byter om. Min bikini är randigt mönstrad och svart och vit. Tyra har en prickig bikini som är vit och blå. Vi går mot polen där vi redan ser Ryan och Justin i poolen.
"Har vi missat något?" skrattar jag och de flinar mot oss. De avbryter deras fight. Tyra lägger våra saker vid en solstol där vi sedan sätter oss. Jag vill bada men jag vill inte behöva tvätta mitt hår så jag bestämmer mig för att sola istället. Solen bränner mot huden och det är skönt. Jag fiskar upp mobilen och inser att den har slut på batteri. Skit också, tänker jag. Den var ju fulladdad i morse. Jag lägger ner mobilen i min väska igen och blundar.
Efter ett par minuter känner jag ur ett par steg kommer närmare.
"Våga inte ens" varnar jag till vem som är nära mig. Jag orkar inte öppna ögonen men när jag känner hur ett par starka och trygga händer finner mina ben och midja så öppnar jag dem blixtsnabbt. Jag ser Justins ansikte. Hans flin möter mitt, jag tittar in i hans nötbruna ögon. De är precis som de var förut. Jag blir förtrollad i hans blick och det känns som i de där filmerna när han ska kyssa mig men istället slänger han i mig i poolen. De där få sekunderna i Justins famn är borta. Allt är svart och tyst. Svagt hör jag Tyras, Justins och Ryans skratt. Det är varmt i vattnet och jag håller andan under vattenytan. Men till slut behöver jag få luft så jag flyger upp.
Jag ger dem en mordisk blick innan jag sätter mig på kanten.
"Kom igen Tyra! Det är kul" säger jag ironiskt. Hon ruskar på huvudet.
"Aldrig" Jag skvätter vatten på henne vilket får ett skrik lämna hennes läppar. Snabbt försöker hon fly men jag är snabbt upp på fötterna så jag tar hennes midja och släpar henne mot vattnet. Hon är stark och försöker slita sig loss men till slut så får jag henne till kanten.
"Våga aldrig skratta åt mig igen" viskar jag i hennes öra innan jag släpper henne och hon ramlar i vattnet. Den här gången är det bara Ryan som skrattar. Min blick letar efter Justins och jag hittar honom på en av stolarna med sin mobil. Han pratar i mobilen och ser upprörd ut. Bäst att inte störa, tänker jag men kan inte stå med att inte kolla på hans bara överkropp. Hans starka magrutor..... Ingen i vår skola hade r i k t i g a magrutor.
Jag rycks ur mina tankar och tittar istället på Ryan och Tyra och skvätter vatten på dom och skrattar roat.
Det slutar med att vi går in och byter om sedan sticker vi. Jag är glad över att Justin eller Ryan inte kom ihåg mig. Men det var nära på att Ryan gjorde det... Vi kommer hem till Tyra och jag messar mamma och säger att jag ska sova över Tyra så att hon inte behöver ligga och vänta på mig.
"Det var väl inte så farligt" ler hon.
"Ren tur. Tänk om de kommit ihåg mig!" svarar jag.
"Såklart de inte skulle göra det" säger Tyra och det känns som om någon stoppar ett spjut i mitt hjärta. Det är en sak att tänka det men att höra henne säga det är dubbelt så jobbigt. Det var inte alls självklart att dom inte skulle komma ihåg mig. Tvärtom. De skulle verkligen komma ihåg mig. Efter allt Justin sagt. Att jag var speciell, att jag alltid skulle finnas i hans minne, att han aldrig skulle sluta tänka på mig, att han inte skulle ge upp hoppet om oss....att han ä l s k a d e mig. Jag mår illa av alla tankar och känslor och det känns som om mina minnen kommer explodera. Det kanske skulle vara bättre om vi aldrig möts. Kanske det skulle vara bäst om jag glömt bort honom också...
Kommentarer
Trackback
